I Astrid Lindgrens värld

Vissa saker irriterar mig. En sådan sak var ett slags danskt-svenskt gnäll-battle där en dansk gnällde på svensk feminism och en svensk feminist gnällde på danskarna. Det jag mer än allt ogillar med Sverige är det här att vi ska vara en moralisk supermakt och tala om för alla andra vad som är rätt och fel. Det jag ogillar med danskarna är att de anser att de är bättre än andra för att de är omoraliska på pin kiv.

Den där debatten brydde jag mig inte om. Men så vaknade jag inatt och började fundera på saken. Gud vet var det kom ifrån. Men så fick jag en bild för mitt inre där Sverige är en nation av Prussiluskor och Danmark en nation av Karlsöner på taket. Den inre bilden roade mig så mycket att jag somnade med ett leende på läpparna.

Manliga män säger tuffa saker i Walkie-talkies

Jag läste en filmrecension. "OLYMPUS HAS FALLEN är en film för medelålders grabbar som gillar när det smäller mycket medan manliga män gör manliga saker. Som att prata tufft i walkie-talkies.". Ja, ni fattar ju att det inte är någon av de vanliga skitnödiga, pretantiösa, måtte-jag-nu-tycka-rätt-ängsliga recensörerna utan Pidde.

Men det slår mej hur viktigt det är att man har rätt utrustning. Tuffa saker ska sägas i en Walkie-talkie. Det går inte att säga i en mobiltelefon. Och absolut inte i en handfree.

Äntligen

...har Folkbladet kommit sig för att skriva om en av Västerbottens viktigaste kulturpersonligheter - nämligen undertecknad. Det känns lite sådär att läsa om sig själv. Sen finns det en uppgift om att jag skulle vara avlägset släkte med Sara Lidman vilket är en avlägsen släkt med sanningen.

Det är så att alla stora västerbottensförfattare som Lidman, Lindgren och Enkvist alla härstammar från samma bonde - Zachris Nilsson i Kvavisträsk. Själv så härstammar jag från hans bror Johan. Så tio generationer tillbaka så delar vi en ana. Nu har jag inte sett Sara Lidmans fullständiga antavla och misstänker att det finns fler beröringspunkter med tanke på de geografiska omständigheterna.

Sjöhästar

När första larmrapporterna kom om hästkött i Findus lasagne så behagade jag skämta att Findus drog tillbaka sina fiskpinnar efter att ha funnit sjöhäst i dem.

Nu kommer det rapporter om att Fish n Chips innehåller något annat än torsk och kolja som det borde vara ...kom ihåg att ni hörde det först från mej!

Apartheidbussar

Jag har fortfarande inte riktigt begripit vad apartheidbusshistorien gick ut på. Det verkar lite egendomligt att svenska busschaufförer på eget bevåg ska inrätta ett svensk apartheidsystem å andra sidan kan jag mycket väl tänka mig att den faktiska orsaken kan vara mindre snygg - ungefär "Nisse - du som kan engelska får ta alla svartskallarna på din buss". Enligt vad man kan läsa på nätet så verkar snussmuggling vara inblandad på något sätt.

Några apartheidbussar hade vi aldrig i Gösta Grävling. Det närmaste var den här lilla saken:

I morgonens VK läste jag en artikel om en Umeå-professor som uttalat sig i apartheidbussfrågan vilket har lett till hot från högerextremister. Det är förfärligt att man inte kan uttrycka sig fritt i det här landet utan att mötas av hot och trakasserier. Ytterst är det ett hot mot yttrandefriheten och demokratin. Skamligt milt uttryckt.

Men när jag läser vad han skrivit så blir jag lite fundersam. Han menar på att den äldre generationen har en större förståelse för apartheid och det kommer att upphöra först när den äldre generationen dött ut. Jag har läst det påståendet förut - då gällande vilka som röstar på Sverigedemokraterna kryddat med påståendet att de som röstar på SD är folk som bor i glesbygd, spelar banjo och är harmynta. Problemet är bara att de undersökningar man gjort visar på att SD-väljarna är unga storstadsväljare. Tittar man på SCB:s undersökning efter valet 2010 ser det ut så här:

Det pekar på att verkligheten verkar se ut precis motsatt mot professorns slutsatser (här antar jag att SD:s väljare och personer med djupare rasistiska övertygelser är något så när samma personer - i vart fall inte precis de motsatta). Så då undrar jag vad denne professor som ska vara expert på xenofobi egentligen bygger sina slutsatser på? Jag förutsätter att en professor har väl underbyggda fakta innan han påstår någonting sånt här.

Memoarerna ...

Egentligen borde man göra sina memoarer. Frågan är om man är intressant nog ...

Tiggare

När vi gjorde Gösta Grävling på slutet av åttiotalet så var vi i mångt och mycket visionärer. Mycket av dagens samhälle hade vi redan skissat ut hur det skulle te sig. Bland annat så gjorde vi en serie om tiggeriet långt innan det blev ett inslag i den svenska samhällsbilden.

Hela avsnittet finner du här:

Det hela togs upp på SVT:s debatt igår och man vet inte vad man ska tro.

Preben Prickbyxa

Reta Preben Prickbyxa man inte bör
för han har så ryseligt humör

En gubbe till

Ja, det kommer ju små gubbar strömmande ur pennan. Den här fick arbetsnamnet "Bumpa-Berra" väl medveten om att en sådan redan finns.

Pugh

Pugh har haft ett litet hörn i mitt hjärta sedan jag hörde honom första gången. Han var den första representanten i Sverige för Progressive Rock. På något sätt så blev han startskottet för den svenska proggrörelsen fast den avvek ganska snabbt från den internationella definitionen på progg.

Men Pugh har liksom harvat på i sin egen lilla nisch. Det är rockigt, Det är lite småstökigt. Det är charmigt.

Man antar att det måste vara en mardröm spela en söndagseftermiddag framför sittande publik i en konserthall. Men Pugh sköter det hela med den äran. Han nyttjar den utsökta akustiken och tillåter sig ett lite mer långrandigt mellanprat än vad han normalt gör. Eftersom den vithåriga publiken antagligen var fullvuxen redan när debutskivan kom 1969 så räds den knappast lite gamla anekdoter.

Bandet i övrigt bestod av elektrisk ståbas och trummor. Så det hela var liksom avskalat och gav ett nästan spartansk intryck. Men Pugh kan sina riff utan och innan och det lät ändå fullödigt på något sätt.

Frun tyckte att det hela var lite stelt jämfört med när han var på Scharinska. Men jag var tyvärr inte där så jag var jättenöjd med gårdagen. Mina höjdpunkter var "Marion" - världens vackraste hyllning till en grävmaskin, "Små lätta moln" - på fet tolvsträngad gittarr och "Jag är en lite gosse" - som framfördes på ett sätt som påminde om gamla psykedeliska sextitalsband.

De onda

Själv brukar jag beskriva mig som grå-sosse.Det ska vara ett parti för alla och tillvarata intressen för de stora grupperna i samhället. Därför skorrar det lite illa i mina öron när förra ordföranden för socialdemokratiska kvinnoförbundet hävdade att man inte behövde vita heterosexuella män i partiet.

Ett liknande utfall läser jag i Aftonbladet.

Nu ska jag inte fördjupa mig i det ämnet annat än konstatera att viss obalans råder. Men det är en skillnad mellan att "vita män ska bort" och "vi behöver fler kvinnor på ledande poster". På sätt och vis är slutsatsen liknande men det finns ett slags värdering att det på något sätt skulle vara fel att vara vit, gammal och gubbe. Det är inte därför det behövs andra sorter också utan därför att vi går miste om andra erfarenheter.

Edit: Jag läser i en annan blog som har bilder på partiledningen. Intressant nog visar det sig att hälften av de vita äckliga gubbarna är vita gummor. http://svinhuggen.blogspot.se/2013/03/grabbig-ung-och-vit.html

Slaktdata

Det blir lite lustigt när släktforskare huserar på nätet så försvinner de små prickarna och man får konstiga adresser som "slaktdata", "slaktforskning" osv vilket lett till en del tämligen långsökta vitsar i bakvattnet efter hästskandalen.

Nu tittade jag bland sökorden på min blogg och bland de vanliga sökningarna som "håriga underliv", "svenska män mesiga" och "lesbiska skogshuggare" så kom det en sökning på "släkten Kramer i Sorsele".

Tyvärr så fick de inget vettigt svar på min blogg men det leder tillbaka till farfars farmor Sara Albertina Månsdotter som jag nämnt tidigare.

Det var så att Sara Albertina Månsdotter (Kårek) föddes i Grans sameby 1832 som dotter till Måns Månsson Kårek (1779) och Anna Magdalena Ersdotter (1802)

I första äktenskapet med Nils Persson (1836) fick hon dottern Anna Maria Nilsdotter (1860) Nils Persson drunknade 1863,

Sedan fick hon oäkta sonen Viktor (1867) troligen med Karl Forsmark i Forsbacka. Det är min farfarsfar alltså.

Sedan då en oäkta son som fick namnet Johan Herman Kramer (1868) som sedan blev någon form av affärsidkare. Jag minns inte om namnet Kramer kom från den förmodade fadern.

Sedan gifte hon sig med Karl Johan Wikström i Staggträsk och fick där
Oscar Wikström 1871
Carl Oscar Wikström 1872
Helena Albertina Wikström 1874
Eva Margareta Wikström 1874
Sigismund Wikström 1876